MARTINiUSA

Jag tänkte idag gå igenom vilka det är som bor i det här huset.

Först har vi familjens överhuvud, alfahanen, silverryggen, Roby. Han är 59 men ändå ganska bitig då han gymmar varje dag. Han spelade själv fotboll när han var yngre, och spelade i något OS och har dessutom varit proffs på Irland, och provtränade med West Ham, så han var nog inte helt tokig. Nu för tiden så bedriver han en massa fotbollsskolor på somrarna där han drar in storkovan och är tränare för laget där Anton och jag spelar just nu. Han var tidigare gift med Michelle Akers som brukar kallas den bästa kvinnliga fotbollsspelaren någonsin. Han har dessutom spenderat en massa år i Sverige där han tränade Tyresö. 

Hans nuvarande fru heter Lynne. Hon har en präktig kulmage, men ändå inte så tjock på det stora hela. Hon ser liksom lite gravid ut. Jag har än inte riktigt kommit underfund med vad det är som hon gör egentligen förutom att leka med hundarna och dricka iste. Men hon är snäll. Dock rätt ointresserad utav att städa så jag verkar få ta på mig det.

Deras son heter Brandon, och han har en spricka i smalbenet. Han är rätt så skön, men något bortskämd som man så lätt blir som ensambarn kan jag tänka mig. Han brukar mest spela fifa och dega. Han bor i samma källare som oss, men han har ett eget rum. 

Sen finns det ju såklart tre hundar, Boo, Boomer och Yoda. De bara springer iväg och rymmer hela tiden så man blir allt bra trött på dem. Det är minst en hund för många, antagligen två. Och de är jävligt dåligt uppfostrade. Det beror mest på att mamman bara gullar med dem, och jag, som hängiven tittare av Mannen som talar med hundar vet att det inte är så man kan hålla på, man måste etablera sin plats i hierarkin!

Och något lite roligare för att lätta upp stämningen efter denna wall of text!

Vad har jag och Påve Hadrianus IV gemensamt? 

Om någon har gissat rätt på detta så är ni overkligt duktiga för det vi båda delar är att vi lidit av acute peritonsillar abscess. Detta innebär att jag har en varböld som växer bakom min halsmandel, men den har gömt sig lite när jag hade streptockoker. Listigt. Nu har jag fått en spruta i stjärten och skitstark antibiotika som kanske ska göra så att jag kan undvika att behöva åka in på operation och skära upp det. Jag har 24 timmar på mig att bli bättre annars blir det sjukan, men den lilla indiska läkaren verkade optemistisk. Modern här i familjens far äger tydligen ett företag som jobbar med att hyra ut ambulanser till sjukhus så jag kunde få åka en sån in och slippa all kö i alla fall. 

Jag mår ganska bra nu när jag fått rätt starka smärtstillande, men jag är ändå lite oroad över att försäkringen inte kommer täcka kostnaderna som jag lägger ut. Känns som att det rinner ut ganska mycket pengar nu, och det vore väl bättre ifall det var var (hehe) från min böld i stället. Det hade allt varit bra snuskigt. Men det är väl som jag brukar säga: "hellre mitt egna var än någon annans"©. 

Motagningen dit vi åkte var en riktig fest i mänskligt dekadens. Folk som hade på sig pjamasbyxor och foppatofflor mitt på ljusa dagen ute bland folk var mer regel än undantag, för att inte börja tala om tatueringarna som alla verkade ha. De flesta verkade vara gjorda med en vässad bläckpenna på baksidan av en bensinstation. Det var lite snuskigt. En annan lustig iaktagelse som jag gjorde var att de flesta antagligen var väldigt överviktiga eller verkade underviktiga. Inget mellanting. Och så ska det ju inte vara. Tycker jag.

Jag har dessvärre inga roliga bilder på min böld, men läkaren verkade imponerad, så det gör det lite mer värt det. Snart är jag under 80 kg för första gången sedan 2004, inte kul. 

Jag tycker att det här är en jävligt snygg sak som man borde ha på sin cykel, även ifall jag i princip aldrig dricker vin. Den borde sälja bra om någon känner för att ta tag i ett projekt såhär inför sommaren. Man kan ju trots allt ha både rött vin, vitt vin, rosevin och en massa andra flaskor.

Jag är fortfarande ganska sjuk, men nu är som tur är endast en halsmandel svullen. Så det går åt rätt håll helt klart. Märkligt nog så kan jag inte öppna munnen mer än två cemtimeter. Det är lite osmidigt såklart, men eftersom jag inte direkt kan äta något i alla fall så spelar det inte så stor roll. Det är väldigt imponerande hur väl min kropp anpassat sig efter den extremt snåla kosten som den fått nu i några dagar. Jag tror inte att jag kommit över 500 kcal de senaste dagarna, och har tappat något kilo på grund utav det. Men det är väl gott det. Beach 12 baby!

Sjukdommen håller mig i ett järngrepp! Jag vet varken till eller från då jag inte kan äta eller dricka över huvud taget. Lite feber på det dessutom. Nu har jag börjat äta penicillin så det borde väl vara över inom några dagar får vi hoppas. 

Halsfluss får 4/5 Hello Kittysymboler!

En snabb liten videoblogg från hur vi har det här. Vi har tre hundar i huset varav en är ganska livlig. Jag var just ute och fick hämta hem honom eftersom han gillar att springa iväg.



Jag är fortfarande rätt sjuk, och en tjock jamaikan trampade på min tå som är rätt missfärgad just nu. Det är segt.

Vi ska försöka att hinna med att gå på baseball nu i dagarna, eftersom vi har Cincinnati Reds här i stan. Det är jävligt tråkigt att titta på, men kostar bara 6 dollar så varför inte.

Annars händer det väl inte mycket. Båda de vuxna i den familjen som vi bor hos är bortresta så det är bara Anton, jag och deras son Brandon här. Han slog mig just på fifa. Anton ligger väl och sover som vanligt. Om jag får lite tid över så ska jag ta och visa hur huset ser ut och vilka det är som vi bor hos. 

Tack för mig.

Nuså, efter en lång bloggvila så bör jag nu återigen ha tid att ta upp detta igen, till glädje för otroligt många kan jag tänka mig.

Jag mår bra, skolan har gått fint och efter lite sjukdom så mår jag dessutom rätt så bra. Inte hundraprocentigt men vi är på väg ditåt. 

Min sommar ser ut som följande: 
Jag kommer bo inne i Cincinnati i sommar hos en tränare till laget där jag kommer spela. Dit flyttar vi först imorgon. 
Jag ska spela fotboll i ett lag som heter Cincinnati Kings. Jag har bara gjort en träning för dem än, men det verkar vara riktigt fin nivå. Förhoppningsvis så får jag speltid, men jag är lite knubbig. Annat än på min lilla skola här i Wilmington!  

Matcherna kommer vi spela på Northern Kentuckeys fotbollsarena, som är väldigt nybyggt och fint. Också detta lite annat än vad som erbjuds här på skolan där jag går. Vi kommer dessutom spela matcher hela vägen upp i Toronto och ett gäng matcher i Chicago, så det blir nog roligt. Men jag blir inte ensam här utan även Anton har efter mycket velande bestämt sig för att det skulle kunna vara kul att testa på detta också. 

Men som ifall detta inte vore nog så ska jag nog kunna ta mig hem någon vecka till Sverige i mitten på juli. 

Jag lär göra en uppdatering när vi flyttat in hos vår tränare imorgon, det blir spännande!